annacottman

Tro det eller ej..

Att planera en resa i Afrika hemmifran datan, ar helt fel tankt. Jag andrar planer, lika ofta som vinden vander!
Men det ar kul, sa ska det vara. Gillar aventyr, olika manniskor och olika plattser.

Bloggen avaktiverar jag for ett litet tag framover, av olika anledningar!

Troligtvis blir det en liten tidigare hemresa, lite mer sol och bad och lite mindre gora nytta - detta har ocksa sina anledningar som jag sinnom tid kommer att forklara!

jag mar toppen iaf !

Våran lilla utflyckt till Nakuru blev högst lyckad! Stora härliga sängar, swimming pool, frukost bufé och fint väder. November är annars en regnmånad, vilket vi har märkt. Slummen förvandlas till ett lerbad!
I Nakuru mötte vi upp Kim, som tillsammans med Kissinger visade oss barnhemmet. Skillnaderna var slående, medan likheterna saknades - helt. Här kunde man inte se att barnen var plockade från gatan, bilderna nedan visar varför!

I dag sa vi farväl till barnen på vårat center. Det blev ett balong kalas, med rapp framträdanden och teckningar! Kommer sakna dom små liven - men troligtvis är det inte sista gången jag ser dom!

På måndag åker Ida tillbaka till Sverige, Berit till Mombasa och jag till Tanzania! Moshi heter staden, och ligger nedanför Kilimanjaro. Där ska jag arbeta på Watoto Wa Kili Centre. Ett Barnhem där jag förhoppningsvis får möjlighet att tillbringa mer tid med barnen än vad jag kunnat göra här i Kibera.

Snöa inte bort där hemma. Hörs i ett annat land !

Hur hamnar man pa sjukhuset efter en dag pa zoo?
Jo mina vanner, nagonstans dar i mellan blir man biten utav en leopard.

Var I Nairobis national park idag och kollade pa foraldralosa djur. Inne hos lejonen och leoparderna var det en djurskotare som fragade om vi ville halla leoparden och ta kort. Vi nappade, men de skulle vi inte ha gjort.
Han laste grinden, och vi var ensamna med 8 stora leopader som attackerade oss. Hade det inte varit for Simba som kom och raddade oss hade vi varit tva ben kortare nu, ist kom vi undan med ett bett pa armen. - De va nastan inte sa det gick till. Men bettet ar dar och vi skall fa 6 injektioner fran sjukhuset, detta skall forhindra att vi far rabies.

Skolklasserna fick iaf valuta for pengarna. De fick se bade leopaderna och tva svimfardiga mosongos.
- Nar jag reste mig upp fran banken jag vilade pa, hade jag en publik bestaende av 15 nyfikna liv.

De arbete som vi bedriver for barnen pa centret, bestar for det mesta av aktiviteter, lekar. Vi besoker barnen pa mandagar, onsdagar och fredagar. Innan jag lamnar detta stalle sa vill jag ha gjort nagonting mer. Darfor har jag tagit pa mig ett annat projekt. 

John Gettau ar namnet pa en av killarna pa cetret, mitt mal ar att tillsammans med tva hogt uppsatta man fa denna kille transportarad till ett annat center, dar forhallanderna ar betydligt battre. Darefter ska jag bli hans sponsor, vad galler skolgang. Detta later kanske inte sa svart, men eftersom korrumptionen ar sa stor i landet, sa maste man ta omvagar for att inte fasta i smeten. Med hjalp av Dax, varan van fran kiberas slum sa ar vi pa god vag. I dag har vi haft ett mote med "ledaren" over det omradet som centert ligger i. I morgon ska jag mota upp honnom och vi ska kolla pa mojliga center for killen.

Tanket beratta det jag fick fram om John:
Han ar mellan 12-14 ar, ganska stort spann mellan dessa siffror men sa ser situationen ut, dom vet helt enkelt inte. Han vaxte upp i ett omrade som kallas Banana Karrori, ca en timme fran Nairobi stad. Han hoppade av skolan nar han var omkring 10 ar och da gick han i fjarde klass. Nar han berattar om sin familj sa framstaller han dom som "helt okej" och skyller flyckten fran sin hemort pa lararna som slog honnom. Han vill skydda sina foraldrar, men till slut kommer det fram att han ej fick mat och att pappan misshandlade honnom. I nairobi ville han hitta nagon som kunde ge honnom mat och pengar, men i stallet hittade City Councel honnom. Detta ar organisationen som tar barnen fran gatan och placerar dom pa olika center. Dem hade lovat honnom att om han foljde med sa skulle han fa komma tillbaka till en skola, men i stallet hamnade han pa det centret som han nu ar. Hur lange han har varit har ar oklart, de saknar tidsperspektiv. Troligtvis handlar det om ett till tva ars tid. Foraldrarna vet att han befinner sig pa centet, men de hamtar han inte. Detta pga ekonomiska sjal. Pojken vill heller inte hem, han har det battre pa ett center dar han far bade mat och vatten. Hans drom ar att bli docktor, och genom att studera hart tror han att detta ar mojligt.

Skolan ar dessa barns storsta och anda chans till ett liv ut ur fattigdommen.



- John Gettau -

You got a flaming road of karma and a mobile phone
You was raised by the radio in a broken home,
You got a broken smile and an arrogant line
You're really no-one special but you are in you're prime.

- white trash

Nu har jag och Ida ätit ytterligare en påse chipps -  den sista påsen chipps. Nu blir det inga fler påsar. Vi diskuterade svårigheterna som uppstår då man väl har öppnat en påse, man äter tills den är slut, oavsätt.
Sandra: - Jag har faktist inga problem med att inte äta upp hela påsen. Fast å andra sidan beror det på att jag har så många påsar öppna smatidigt!

I dag har vi varit i staden, ville köpa skor, men slutade med mat, latte och is tee.
Och en klänning, såklart. Kommer vara livsfarlig i sommar med mina nya klänningar.

I morgon ska jag göra en profil på favoriten, han på bilden.

Ja, for pa lordagen sa small de. Partyt vi hade for barnen blev jatte lyckat. Vi gick upp tidigt for att kopa ravoarorna till maten, tomater, ris, potatis, squach, lok osv. Sen begav vi oss till centret, hade ocksa med oss kassar av begangnade klader, som B hade tagit med hemmifran. Vi startade med att ha en turnering i spok boll, en lek som har blivit lite av en favorit. De lag som van fick en varsin tjock troja, superglade blev dom. Sen fortsatte vid med ett tva tre rott ljus, dar efter nar musiken tystnar. Vi gav ut priser och dom va sjukt exalterade over allt som hande! Vi hade fixat med ett stort ljud system sa danstavling blev det ocksa, dom sma liven kan verkligen dansa! Hade med min kamera, och den blev en stor succe, alla barnen ville testa och ta bilder och alla ville vara med.

Fetsen slutade vis 6 tiden, och sen var det varan tur. Gick till en stor uteservering i staden, at god mat och drack ol, darefter gick vi till en pub/nattklubb. Det var ett valdigt mysigt stalle, med biljadbord och dans. Priserna ar lojligt laga, vilket resulterar i bra drag. Var hemma nar solen gått upp, ramlar tillbaks i gammla rutiner, hehe.            

Favoriten.



Toker.



Gangstern.



Lyckan over att fa vara med pa en bild.



Hela ganget.



Mitt har :)