annacottman

Mitt huve kliar, och jag vaknar mitt i natten radd for mitt "eget" har, jag tror det ar ormar. Ska nog ta ut det.
Jag har altsa 3 paktet plast har pa mitt huvud, fatta tungt.

I gar gjorde jag ingen nytta, bortsatt fran att kopa en fin lang klanning och en fin lang kjol, 50 respektive 35 kronor. Jag blir galen av alla tyger och klader, finns grymt mycket fint. Marknaden ar kilometerlang. Jag trivs pa marknaden!
Nar vi kom tillbaka satte vi oss ute i solen och planerade for partyt som vi ska ha pa lardag for barnen pa centret. Fick tanka tillbaka pa vilka lekar man sjalv brukade ha pa kalas. Kom fram till: Ett, tva, tre, rott ljus, nar musiken tystnar, balongleken etc. Vi gjorde aven upp en lista pa vad for mat vi ska kopa och hur mycket. Organistaionen saknar pengar, sa vi sjalva far sta for mat, material, medecin. Betaler inte vi sa finns det ingen som betalar. Medecinen for killen som vi behovde ta till sjukhuset kostade 180 kr, inte mycket o man delar. Men i langeden kostar det. Vilket det givetvis fa vara vart, man ser inte forbi, som befolkningen har gor. Men a andra sidan saknar dom pengar, 180 svenska kroner ar for dom vart ungefar 1800, ingenting dom hosta upp over en natt precis. Nog om det.

Kanske ska forklara kort vad centret ar for nagonting.
I Kenya ar det olagligt att vara gatubarn, darfor sa arristerar polisen de barn som dom forstar lever pa gatan. Efter det sa kor dom barnen till olika center, varav ett ligger har i Kibera. De flesta barn ar foraldrarlosa, foraldrarna kan aven vara alkoholister och misshandla barnen. Av den anledningen vill dem inte komma hem. Centret bestar av en tom lokal, det finns en tv och dom har en film. Dom ligger pa tunna sonderbitna smala madrasser, som i sin tur ligger pa trasiga stal sangar. Dom ater en gang om dagen, alltid samma mat, boner och vatten. Personalen slar barnen nar dom gor nagot fel ( givetvis inte nar vi ar dar ).
Nar vi kommer dit sa har vi som mal att aktivera barnen, forsaka fa dom att glomma bort deras hemska situation, leka helt enkelt. Vi tar med oss fotbollar, frespes, balonger etc. Pratar med dom och forsoker ha roligt. Vi ser aven over deras halsa och tar med dom till doktorn om det behovs.

I dag sa larde vi dom leken spok jage, dom hade aldrig gjort nagot liknande, och jag kan tanka mig att dom leker annu. Det var otroligt uppskattat och det sprutade gladje och entusasm ur dera ogon da dom lekte.
En av barnen ar inte helt frisk i hjarnan, och blir darfor retad av de andra. Han har ingen familj kvar, bara en farbror som inte vill veta av han, han saknar ocksa vanner pga. hans mentala tillstand. Denna kille drar sig sarskillt till oss och man marker tydligt hur ensam han kanner sig och hur viktigt det ar for oss att visa han uppmarksamhet etc. Denna killen ska jag folja lite extra.

Kopte internet i gar, men modemet krongla. Ska darfor in till staden i morgon som forsaka fa hjalp, tills dess inga bilder. Hoppas ni blaser bort dar hemma i kyla och regn hihi, har skiner solen och det ar vaaaaarmt.

Im fine, se ya